Orthofix TrueLok, Instruction Leaflet

Page: 91 / 160

91
Det kan behövas ytterligare utrustning för att tillämpa och avlägsna fixeringskomponenterna, t.ex. trådavbitare,
hammare och elektriska borrmaskiner.
TL-systemet har inte utvärderats beträffande säkerhet och kompatibilitet i MR-miljö eller testats avseende
uppvärmning och migration i MR-miljön.
Kontrollera skruvarnas och fixeringens status regelbundet.
Var noga med att hålla områdena med skruvar och tråd minutiöst rena.
Patienten måste instrueras om hur fixeringen ska används och skötas, och hur skruvarna ska hanteras.
Patienten måste uppmanas att rapportera eventuella biverkningar eller oväntade komplikationer till sin husläkare.
Frakturen eller benglappet måste kontrolleras regelbundet under behandlingen och fixeringen måste
justeras efter behov. Ett för stort eller orubbligt glapp kan försena konsolideringen.
För patienter som genomgår borttagning av sårvävnad (vanligtvis 1 mm per dag, dvs. 1/4 av ett varv med
distraktor-kompressorn var 6:e timme) måste det återbildade benet kontrolleras regelbundet och övervakas
med röntgen.
Borttagning av systemet: kirurgen beslutar när det är dags att ta bort fixeringskomponenterna. Före det
slutliga avlägsnandet rekommenderar vi att en del av konstruktionen tas bort tillfälligt så att det går att
kontrollera styrkan på läkta frakturer, osteotomier eller förlängda bensegment.
I de fall där extremitetens normala känsel förändras och den normala proprioceptiva återkopplingen
försvagas kan fixeringssystemet vara utsatt för större belastningar än normalt.
Under omständigheter som dessa måste patienten informeras om riskerna med för höga påfrestningar på
fixeringssystemet och läkaren bör vara särskilt uppmärksam på problem som associeras med överbelastning
och som kan leda till att komponenterna lossnar, böjs eller går sönder. I sådana situationer rekommenderar vi
att fixeringssystemets rigiditet ökas jämfört med vad som normalt behövs.
• OM ANVÄNDNING AV SKRUVAR OCH TRÅD
Det är viktigt att du är speciellt noggrann med att se till att skruvarna inte penetrerar leder eller tillväxtbrosk
hos barn. Längden på både hela skruven och den gängade delen måste väljas i enlighet med benvävnadens
och den mjuka vävnadens dimensioner.
Skruvar ska alltid och uteslutande införas med hjälp av en drivenhet eller en T-nyckel, oavsett om förborrning
har utförts eller inte. Det är viktigt att tillämpa måttlig kraft för att penetrera första cortex. Benskruvar som
används i diafysen ska alltid föras in i benaxelns mitt så att det inte försvagas. Kirurgen ska för varje fall vara
uppmärksam på hur stort vridmoment som krävs för att föra in skruven. Om detta skulle vara svårare än
vanligt rekommenderas det att du tar bort skruven och rengör den och sedan benborrar en gång till med
hjälp av borrspetsen, även om denna redan har använts.
Överdriven penetration av andra cortex ska undvikas då detta kan orsaka skada i mjuk vävnad. Benskruvarna
ska aldrig föras in så lång att det släta skaftet penetrerar första cortex, för att undvika risk för benskada.
Diametern för den första skruven ska väljas i enlighet med bendiametern: för en bendiameter över 20 mm
ska 6,0 mm, 6,0–5,0 eller 6,0–5,6 mm användas, för en bendiameter på mellan 15 och 20 mm ska skruvar på
5,0 mm användas och för en bendiameter mellan 10 och 15 mm rekommenderas benskruvar på 4,0 mm.
Självborrande skruvar med gängdiameter från 5,0 mm och uppåt ska aldrig föras in med borrmaskin,
utan med handkraft eller med handborr. Självborrande skruvar med en mindre gängdiameter kan föras in
antingen manuellt eller med hjälp av en elektrisk låghastighetsborr.