13. Avståndsbedömning.
Att bedöma avståndet till hunden kan många gånger vara värdefullt. Det kräver dock
en del erfarenhet att göra en korrekt avståndsbedömning. Avståndet bedöms med led-
ning av hur stark sändarsignalen är. Problemet är att all radioutrustning påverkas av
terrängen. Ju mer kuperat det är desto kortare når sändarsignalen. Det är därför avgö-
rande för avståndsbedömningen att känna till hur terrängen ser ut där man pejlar. T ex
var berg, dalar, öppna ytor respektive täta skogsområden är belägna.
Exempel: Pejling sker vid två helt olika situationer men med exakt samma avstånd
till hunden.
I situation 1 består terrängen av slät mark och öppna fält. För att få kontakt
med sändaren krävs att förstärkningsratten vrids till ungefär 5 på graderingen.
I situation 2 är terrängen kraftigt kuperad och beväxt med tät skog, dessutom
är det snö på träden. För att få kontakt med sändaren i den situationen krävs
att förstärkningsratten vrids till ungefär 9-10 på graderingen.
Ett sätt att träna upp avståndsbedömningen är att hänga ut sändaren intill en väg
(gärna på jaktmarken) och sedan med bilens hjälp stanna på olika avstånd från sända-
ren och prova sig fram till vilken förstärkning som krävs för att få kontakt med sända-
ren.
En mycket säker metod att bestämma hundens position är att "krysspejla". Principen är
att pejling sker från flera olika positioner i terrängen och att positionerna samt rikt-
ningarna mot sändaren ritas in på en karta. Där riktningslinjerna korsar varandra finns
hunden. Metoden kräver antingen flera mottagare eller också en snabb förflyttning
med t ex bil, eftersom riktningarna bör tas med så kort tid som möjligt mellan varje.
En enklare kontroll för att se om hunden finns i närområdet kan göras utan att fälla ut
antennerna. Mottagaren startas och förstärkningsratten vrids upp till max (10). Om
signal hörs i mottagaren i detta läge så befinner sig hunden inom några hundra meters
radie. Med denna metod erhålls ingen riktning till hunden, men kontrollen kan ändå
vara värdefull om hunden t ex är ute på sök.
14. Räckvidd.
För att uppnå så bra räckvidd som möjligt i alla situationer bör man sträva efter att
pejla från höjder och öppna ytor. Hålls mottagaren dessutom på rak uppsträckt arm,
upp och ner, förbättras mottagningsförhållandena avsevärt. Om en öronmussla ansluts
till mottagaren så hörs sändarsignalen tydligare, vilket gör att man kan uppfatta sända-
ren på längre avstånd än normalt.
