Interacoustics EyeSeeCam, Instructions For Use Manual

Page: 110 / 407

EyeSeeCam vHIT Bruksanvisning - SV Sida 1
1. Inledning
1.1 Om denna bruksanvisning
Denna bruksanvisning gäller EyeSeeCam version 1.
2. Produkten tillverkas av:
Interacoustics A/S
Audiometer Alle 1
5500 Middelfart
Danmark
Tel:
+45 6371 3555
Fax: +45 6371 3522
E-post: info@interacoustics.com
Webbplats: www.interacoustics.com
Syftet med denna bruksanvisning är att förse användare av Interacoustics EyeSeeCam-modulen med all
information som krävs för att utföra säkra och tillförlitliga mätningar.
Tidigare har en rad olika tekniker utvecklats för att mäta horisontella och vertikala (dvs. tvådimensionella)
ögonrörelser. Några av dessa är EOG (elektrookulografi) (EOG), SCC (Scleral Search Coil) och
fotoelektriska tekniker. Alla dessa tekniker har använts i kliniska och forskningstillämpningar.
EOG använder ytelektroder och dess tillämpning begränsas av en noggrannhetsfaktor på cirka två
grader. Tekniken begränsas ytterligare av dess känslighet för kontaminering av andra elektrofysiologiska
artefakter och elektromagnetiska källor i omgivningen. Signalavvikelse försämrar mätningen av den
absoluta ögonpositionen och den vertikala ögonpositionen blir icke-linjär i hög grad. Fotoelektriska
tekniker har tillhandahållit en högre grad av noggrannhet än EOG (ner till 0,25 grader). Dessa tekniker är
dock ofta begränsade enbart till mätning av den horisontella ögonrörelsekomponenten.
Okulometrisk mätning med fotoelektriska tekniker började användas för cirka 50 år sedan. Dessa tidiga
experiment inbegrep manuella fotografiska tekniker för att mäta horisontell och vertikal ögonrörelse.
Längre fram användes rörliga bildtekniker för att förbättra den temporala upplösningen hos
inspelningarna.
Med införandet av elektroniska tekniker för bildskanning och -återgivning, lanserades bildbearbetnings
-
metoden till okulometriska mätningar. I takt med att videomarknadens utveckling har små högupplösta
FireWire- och USB-kameror blivit tillgängliga.
Dessa system möjliggör en noggrann (0,1 till 0,5 grader), kontaktfri inspelning av ögonrörelser. De kan
tillhandahålla data om absolut ögonposition och är enkla att hantera.
Yrsel är ett vanligt symptom inom öra-näsa-hals, neurologi och allmänmedicin. En del av den kliniska
undersökningen av patienter som lider av yrsel är baserad på huvudimpulstest (HIT) av den vestibulo-
okulära reflexen (VOR). Huvudimpulser är rörelser med liten positionsamplitud (10-2
0 grader
) med hög
acceleration (3000-6000 grader/s2) och hög velocitet (150-300 grader/s). När testet utförs kliniskt utan
kvantitativ analys, detekterar det endast förekomsten av en korrigerande saccad som ett indirekt tecken
på en VOR-funktionsnedsättning.
HIT kan enkelt utföras vid sjuksängen, men har bara en måttlig känslighet (63 % hos experter och 72 %
hos icke-experter). Dess specificitet är 78 % hos experter och 64 % hos icke-experter. Känsligheten kan
dock förbättras upp till 100 % när kvantitativa data från VOR erhålls under huvudimpulsen. Hos patienter
med en akut unilateral vestibulär funktionsnedsättning är kvantitativ HIT lika tillförlitligt som det kaloriska
spolningsprovet. Kroniska patienter uppvisar dock ett patologiskt kaloriskt resultat i endast 64 % av fallen,
men de identifierades på ett tillförlitligt sätt med kvantitativ HIT.